Jag fattar inte hur Alexander orkar, den senaste veckan har han varit igång dygnet runt!!! Varje timme gör han väsen ifrån sig där inne, jag har visserligen från första dagen jag kände honom där inne tyckt att han har varit väldigt livlig av sig men vad jag har förstått så brukar dem lugna ner sig i slutet av graviditeten men inte här inte! Undrar om det är som man läst att om man har en aktiv bebis i magen så är dem det sen när dem kommer ut med? Ja jag har inte räknat med något annat iallafall, tror inte det blir en lugn stund här hemma när Alexander är ute hos oss=)

Man märker även att han börjar bli riktigt stor nu, har haft svårt för att andas dem sista dagarna, hur mycket man än kippar efter luft och hur djupa andetag man än tar så känns det som man inte får ner tillräckligt i lungorna. Han ligger väl och trycker på lungorna precis som på alla andra organ där inne. Ibland känner man honom röra sig långt nere typ mellan benen och samtidigt så sparkar han ut med foten precis under bröstet då förstår man även hur lång han är. Och både idag och igår har jag vaknat på morgonen och haft ont och varit jätteöm i mina revben så det är väl något nytt nattligt nöje han har nu att sparka på dem.

Har börjat fundera mer på förlossningen nu för det närmar ju sig med stormsteg. Har hört en ny skräckhistoria om en händelse här på förlossningen i Kristianstad som hände för ca 2 veckor sen och jag vet att det hände samma sak för ca 1,5 månad sen med. Behöver inte skriva detaljer om det här men man blir så rädd när man hör sådana saker. Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till om det hänt min son något!! Jag och Micke älskar honom högst av allt på hela jorden och ändå har vi inte "träffat" honom ännu!! Får försöka tänka positivt!! Ska iallfall skriva förlossningsbrev snart om vad jag har för önskemål och tankar kring vår förlossning som jag ska ta med in sen när det är dags!

Mamma och pappa älskar dig Alexander och nu är längtan efter dig så otroligt stark så det går inte att förklara i ord!