Seperationsångest..

Publicerat: 2007-12-28 Klockan: 18:49:26

De 2 senaste dagarna har rent ut sagt varit skitjobbiga för mig. Igår var Alex gnällig nästan hela dagen när han var vaken och han sov mycket visserligen men efter ett tag så började jag upptäcka ett mönster. Han började gråta varje gång han vände på sig och därmed inte såg mig eller så fort jag satte fötterna på trösklen för att tex hämta något i ett annat rum, nästan panik fick han vid ett flertal tillfällen. Det var så nära att jag ställde in vår date igårkväll men såklart vände han helt så fort mormor och morfar kom, kanske kan bero på att han kan vara hos någon av dem 2 hela tiden men när jag är själv så brukar han ju roa sig själv när jag måste gå på toa tex?!
Idag fortsatte det på samma sätt att han är bara nöjd och glad så länge han får sitta hos mig eller får se mig. Men vi har iallafall tagit oss till stan för lite shopping och då sov han i vagnen 2 timmar vilket var väldigt skönt och sedan har vi spenderat eftermiddagen hos mamma och pappa där jag fått lite avlastning efter att jag varit helt slut i huvudet av allt gnäll. Han har haft lite feber imorse med så det kan ju oxå vara en liten anledning.

Jag läste iallafall i min barnbok att det är en fas dem går igenom när dem börjar upptäcka att dem är själva ibland och min mamma förklarade med att bebisar tror att dem är ett med sin mamma och blir förvirrade när dem börjar förstå att han faktiskt är en egen person så det går väl över! Fler som upplevt detta med sina bebisar?
Jag försöker iallafall visa honom hur mycket jag älskar honom och att jag gör allt för honom men jag känner mig ändå som en dålig mamma när han är så ledsen=(

Jag och Mammagrisen som jag älskar så!

Nu myser lilla Alex med sin pappa iallafall och ska snart gå och lägga sig för natten och så fort han somnat så ska jag och Micke bara ligga och slappa framför tvn=)

Kategori: Mitt liv som mamma! Kommentera här: Kommentarer [10]
© Kopiering är förbjudet.

*sandra me engla*

du e nte ensam Sofie! Engla e exakt lika dan, så fort hon märker att jag gått iväg från henne brister d fram ett riktigt skrik jisses ja! jobbigt är d för d har varit så här i 1 vecka nu o man blir ju själv helt låst av detta, fast att man älskar sin bebis o skulle göra allt för den så behöver vi mammor osså lite tid ifrån våra gudomliga små änglar! d e nog bara en period (en fas) dom har just nu som din mamma säger! kramis

alexandra

de känner jag igen scott va mä sån ett tag jätte jobbigt men de gick över men man kännde sig som världens sämsta mamma undertiden...stor han har blivig jätt söt kramis

Sara från Gällivare

Hej! Jag har gått igenom samma sak med min lilla gosse och han e fortfarande så himla mammig. Adam är ju 2 år nu! När jag tex går ut å han ser att han inte får förlja med då blir han jätteledsen å arg å ska jag bara på toa så står han i dörren å hänger å gråter å skriker mamma...Å det är jobbigt men det går ju över ganska snabbt när han kommer på att pappa är ju faktiskt hemma. Nåja, det spelar ingen roll hur gnälliga dom än är så älskar man dom ändå lika mycket! Dom är ju bara barn. Det går nog över snart för lille Alex..Din mamma har rätt i vad hon säger. Jag tror att sånt där kommer och går under olika perioder! Ha det så bra! Kram Sara

Angel

Stackare,hoppas det blir bättre men tycker absolut INTE du ska känna dig som en dålig mamma,då hade inte Ale sett så glad ut hela tiden. Bara å se på mitt kusinbarn lyckligare ungefår man leta efter och sånt säger mycket om föräldrarna.Ha en underbar helg

Renée

du är ingen dålig mamma för att han blir ledsen när du inte är i hans syn.. du verkar vara en toppen mamma!!! det går säkert snart över ska du se!!!

javisst upplevt många ggr så det är nog fullt normalt dessutom =) men kan va extremt jobbigt när de pågår en längre tid. kram på er

Mikaela

känner igen mig i den situationen men som din mamma sa så släpper det =)
dom har ju så mycket att uppleva än :)
kramar

Emmelie o Albin

Känner igen det där.Albin var oxå så ett tag men det har gått över nu eller ja i bland så har han sina stunder o då är det bara mamma som gäller.

Emma

ja som jag sa igår när vi pratade så har vera hållt på så i 2 veckor nu, visst är det jobbigt men mitt tips är att försöka lämna honom så mycket som möjligt trots att han är ledsen, för då visar du honom när du kommer tillbax att du faktiskt inte försvunnit..
jag har gjort så med Vera iaf och nu börjar det bli bättre, igår märkte hon inte ens att jag lämnade rummet!

Therese o Nellan

Gumman då! Vet att de är jobbigt o man kan känna sej som en dålig mamma eller att ens bebis inte tycker om en. Nellie blir mammig så fort hon ser mej, de räcker jag komem rin i ett rum så skriker hon efetr mej o sträcker armarna mot mej typ "kom o ta mej" men som Emma säger, de e viktigt att lämna iväg dom samt att inte plocka upp dom så fort dom skriker. De kan kännas tufft men efetr ett tag lugnar de nog sej, de har de gjort här iaf. Synd du inte kom igår, vi får ta igen de snart :) Kramisar