Ja det är väl dags att skriva lite om hur allt gick till dagen då min ängel kom till världen!
Det första tecknet som jag fick var nästan en hel vecka innan, natten till måndagen den 4 juni eftersom en del av min slempropp kom ut då och då började man ju hoppas på att det kunde hända vilken dag som helst även om det kan dröja 2-3 veckor med efter att den släppt!
Veckan flöt på som vanligt med massa värk och sammandragningar men det var inget nytt för det hade jag ju haft sen många veckor tillbaka redan.
Lördagen den 9 juni så åkte jag och Micke till Åhus i det fina vädret och mötte upp Johan och Malin för att äta lite glass osv. I Åhus så hade jag sammandragningar konstant och dem höll i sig mycket längre än vanligt, jag sa till Micke flera gånger att det kändes konstigt och att det inte var som det brukade men då var det ju bara 4 dagar kvar till BF så det var ju inte så konstigt heller.
Vi åkte hem allihopa till oss för lite grillning men väl hemma så kände jag att jag var tvungen att gå och lägga mig och vila en stund, något som jag aldrig skulle få för mig annars om man har gäster hemma!
När jag gick upp igen efter 20 minuter så ringde jag direkt till mamma för jag visste att dem var iväg på fest på kvällen och förvarnade att vi kanske kom och lämnade Billy om jag skulle åka in och föda.
Kvällen gick och ingenting hände.
Känslan höll i sig om att något var på gång under hela natten och jag kunde verkligen inte komma till ro och somna så jag var vaken i stort sett hela natten. Klockan 6 på morgonen så gav jag upp, åt 2 mackor och gick och la mig och somnade utmattad som jag var.

2 timmar senare kl 8.00 söndagen den 10 juni så vaknade jag med ett ryck. Jag kände hur det knäppte till inne i livmodern och jag blev stel som en pinne för jag visste direkt vad det var som hände men jag vågade inte hoppas!
Jag slappnade av och kände hur vattnet började forsa ut. Jag väckte Micke och sa "Micke vattnet går och jag menar allvar". Jag sa att jag var tvungen att knipa igen och ta mig till toaletten varpå han svarade "det kan rinna ut var det vill" haha.
Jag ringde till förlossningen och dem sa att jag skulle ta det lugnt och äta ordentligt för att framåt eftermiddagen vid 14-15 tiden ta mig in till förlossningen för kontroll.
Efter det ringde jag mamma och berättade och vi bestämde att dem skulle komma hit för att hålla oss sällskap under dagen.
Vid 8.30 så började jag få kraftiga värkar så jag tog en lång dusch men det hjälpte inte alls. Fick så ont att jag bara satt på badrumsgolvet efteråt och Micke började att klocka värkarna. Dem kom redan med 4-5 minuters mellanrum och var riktigt kraftiga. Vi förflyttade oss till soffan där jag låg en stund och det dröjde inte lång tid förräns det bara var 3 minuter mellan mina värkar som höll i sig i ca 40 sekunder.
Efter att ha legat där ett tag så sa jag att nu får vi minsann åka in för nu kommer han snart ut! Då kom mina föräldrar men dem hann ju inte stanna så länge eftersom vi var på väg då.
Jag började att må riktigt illa och kunde verkligen inte äta något.
När vi kom ut på uppfarten så spydde jag riktigt mycket, vet inte vart allt kom ifrån!
Mamma åkte med oss i bilen och det var skönt att kunna hålla henne i handen när värkarna kom!

Någon gång mellan 10.30 och 11.00 var vi inne på förlossningen och blev visade till det rummet där jag skulle få föda vår son till världen! Vi sa hejdå till mamma som var tvungen att åka hem eftersom att hon skulle jobba sen.
Jag fick ligga med ctg ett tag (dem kollar hur kraftiga värkarna är och kollar bebisens hjärtljud). Och efter det blev det undersökning. Jag var redan öppen 6 cm och fick beröm för ett bra förarbete hemma!
Vid kl 12.00 så satte vi igång med förlossningen. Jag fick lustgas när värkarna kom men det hade jag inte så länge för jag blev lite väl väck på det hihi. Så istället fick jag syrgas sen mellan värkarna för att jag skulle piggna till.
Jag var väldigt bra på att slappna av och hämta kraft mellan värkarna och somnade nästan vid några tillfällen hehe.
Det blev lite problem med att få bebisen ner i bäckenbotten och han satt fast ett bra tag på samma ställe så han fick en elektrod på sitt huvud för att dem skulle kunna kontrollera hjärtljuden.
Det kom även in en doktor som stod bredvid och kollade länge och dem övervägde sugklocka. Jag fick även lite värkstimulerande dropp eftersom mina värkar inte var tillräckligt långa och kraftiga nu. Och efter ett tag började det gå bättre och Alexander åkte längre och längre ner nu så vi slapp sugklockan!

Klockan 14.00 så började krystvärkarna och då var det bara att ta i för kung och fosterland! Efter ett tag så berättade barnmorskan att hon kunde se hans huvud, jag frågade hur det såg ut och hon berättade att där var mycket hår och att det var mörkt. Då fick jag riktigt mycket energi för jag ville minsann med se honom ju! Efter några värkar till så kunde jag ta ner min hand och känna min sons huvud och efter det så tryckte jag allt vad jag kunde och helt plötsligt så var han ute och sekunden efteråt så hade jag honom uppe på mitt bröst. Han var det vackraste jag sett och det går inte att förklara den känslan man hade där! Kl.14.47 kom han ut, vårt mirakel!

Förlossningen gick så mycket snabbare och lättare än vad jag hade föreställt mig och det är jag så tacksam för! Men sen hade jag ju oxå ett sådant fint stöd av min älskling Micke som kom med peppande ord hela tiden, masserade mig när jag fick ont och lät mig nästan trycka sönder hans händer när jag tog i när värkarna kom, han har berättat i efterhand att han trodde att jag skulle trycka sönder hans förlovningsring med all kraft jag hade men det gjorde jag inte som tur var hihi.

(Första bilden på Alexander bara några sekunder efter att han kommit ut)
Han fick ligga hos mig en stund och Micke klippte navelsträngen på honom. Men efter ett tag så blev han lite rasslig i halsen när han andades så dem tog iväg honom på kontroll och Micke följde med. I kontrollrummet så slutade han tydligen att andas en stund och dem tillkallade massa läkare men allt gick så snabbt har Micke berättat och det var bara lite slem som dem sög ut snabbt tack och lov!
Efter en stund så kom Micke tillbaka in till mig med vår son i famnen, stoltare har jag aldrig sett honom och det var ett underbart ögonblick som jag aldrig kommer att glömma!
Jag fick honom på bröstet igen och han ammade för första gången.

(Alexander ammar för första gången)
Min mamma som jobbar på barnavdelningen på våningen ovanför kom ner till oss och hon var så överlycklig med, hon hade ju gått och varit så nervös sen hon lämnade oss hihi.

(Jag, mamma och Alexander)
Vi låg en lång stund och bara mös. Sen var det dags  för vägning och mätning och efter det så fick Micke klä på vår lille pojke. 4145 gram vägde han och var 53 cm lång, huvudomfånget var på 37 cm.

Efter ett tag så kom personalen äntligen in med en bricka med mackor till oss och det var välkommet för då var vi riktigt hungriga!


Vid 19.00 så fick vi komma upp på BB, personalen där var jättesnälla och jag stannade där tills på tisdagen men det var riktigt drygt att ligga där för Alexander var så snäll och skrek inte på nätterna men det var andra bebisar som gjorde det, jag delade rum med 2 andra så jag fick inte en blund där + att dem höll ju på att renovera så det ända man hörde om dagarna var bara en massa borrande!

Mina fina killar, stolta pappan Micke och vår finaste bebis Alexander som är sin pappa upp i dagen=)

Att vara med om en förlossning är nog bland det häftigaste man kan uppleva som kvinna! Man får en sådan kraft som man aldrig trodde att man skulle kunna få och det är så mycket känslor inblandat och sen så får man ju oxå det allra finaste man kan tänka sig i livet, att få bli mamma till denna underbara varelse som man har känt växa och busa rundor så länge inne i magen!

Detta var berättelsen om den bästa dagen i mitt liv, när vårt lilla mirakel kom till världen!