När jag och din pappa fick reda på att vi hade skapat ett mirakel så fick du namnet "Hallonet" vi tyckte att det var så sött=) Och anledningen till det var att vi läste att du i den veckan (5-6) såg ut som ett minihallon och du var bara några mm stor!
Du var det finaste Hallonet i världen och att få känna dig gro och utvecklas inom mig är den mest otroliga känsla man kan uppleva som kvinna! Tänk att du kom ut några månader senare och vägde över 4 kilo och du växer så det knakar nu med ju min stora bebis! Du är verkligen inget litet hallon längre, fast igentligen så slutade vi att kalla dig för hallonet efter ultraljudet i vecka 19 då vi fick det bekräftat som vi redan visste inom oss att du var en liten gosse och tårarna sprutade bokstavligen rätt ut av glädje. Vår son, då blev du Alexander istället. Det sa vi nästan direkt efter att vi blivit ihop, jag och din pappa att vår framtida son skulle heta och vi skulle aldrig kunna önska oss en finare son än dig. Vi har så mycket drömmar och framtidsplaner för dig och oss tillsammans som en familj och vi ska göra allt för att uppfylla dem för vi älskar dig så!!!!

"Hallonet" i min mage

Dessutom så måste jag bara säga att jag är såååå glad idag över att något som vi hoppats och längtat efter så länge nu äntligen har blivit verklighet. Men jag kan inte skriva vad här så det är ingen ide att fråga. Men lyckan inom mig är enorm!