Jag är så glad hihi!! När jag provade min bröllopsklänning första gången i affären (för ca en månad sen) så var den verkligen i minsta laget (8 veckor efter att jag fött). Det är en dragkedja på baksidan av klänningen och då fick jag dra in magen allt vad jag kunde samtidigt som jag pressade ihop klänningen där bak så att expediten fick dra med mycket krafter för att få ihop den men eftersom det skrek Sofie om den så skulle jag ändå ha den, jag visste ju att jag höll på att gå ner i vikt och att den skulle sitta mycket bättre på bröllopet.
För ca 2-3 veckor sen så provade jag den igen här hemma och då tyckte jag att den satt ännu bättre och kunde efter mycket om och men faktiskt få upp dragkedjan själv till hälften
Och igår då så kände jag att nu måste jag prova den igen och nu får jag själv upp dragkedjan helt utan större problem och den sitter som gjuten på mig!!! Det måste verkligen ha vakat en ängel över den som sytt ihop denna kreationen och haft mig i åtanke;) Det känns skönt när man märker så här tydligt att man går ner i vikt och att kroppen formar om sig till sin gamla figur vilket gör mig väldigt glad!
Den enda som har sett mig i denna klänningen är Emma och vi var 100 % eniga om att detta var rätt klänning för mig, vi behövde inte ens utala några ord om det (även om vi nu gjorde det) för när jag kom ut ur provhytten så såg vi direkt på varandra vad vi tyckte och tänkte.
Emma är för övrigt den enda som verkar ha intresse för mitt bröllop av dem jag känner, iallafall för planeringen.  Hon är den som frågar om saker, hjälper mig med saker och den som jag vet att jag oxå kan prata om bröllop med utan att hon tycker att det blir tråkigt!!!
Men sen såklart så är det heller ingen i min närhet (förutom släktingar) som är gifta eller har planerat ett stort bröllop och vet därför inte hur mycket det faktiskt är att göra och tänka på om man som jag vill ha det rätt in i minsta detalj!
Och visst är detta något som vi själva valt, vi hade kunnat göra det enkelt för oss att gå till rådhuset och bli gifta på 2 minuter men det är verkligen inte så jag föreställt mig mitt bröllop. Jag och Micke ska ju faktiskt tacka ja till varandra, lova varandra evig trohet, ärlighet och kärlek och det ska faktiskt firas ordentligt!
Detta är något man gör en gång i sitt liv, det är dagen då allt kommer att kretsa kring mig och Micke och den dagen vill jag kunna njuta av, jag ska verkligen ha allt fixat och klart för mig så att jag slipper hålla på att göra saker på festen och istället bara kunna sitta ner och njuta av allt!
Iallafall så har jag oxå frågat Emma om hon vill vara min tärna och såklart så svarade hon ja, vilket gjorde mig väldigt glad!