Klockan är snart halv 9 och jag väntar på att lille Alex ska vakna!!! Trött idag eller? Jag var uppe vid halv 7 och väntade på att han ville gå upp då men icke hehe, fick gå och lägga mig igen vid 7 för att sova en timme till. Skönt det och tur eftersom det är mickes sovmorgon idag och min imorgon hihi.

Jag fick förresten världens flashback igår när jag kollade mig i speglen. Jag hade satt upp håret i 2 tofsar, hade en av Mickes collegetröjor på mig och var helt blek om läpparna av läppbalsam. Jag såg den gamla Sofie, hon som levde ett helt annat liv än vad jag gör idag. Så jag började tänka tillbaka på allt som varit och kollade igenom min fotolåda och drog upp en massa galna minnen.
Det är helt sjukt vad man kan förändras som person. Jag hade en väldigt fin barndom med underbara föräldrar med någonstans på högstadiet så började jag att välja fel vägar i livet.
Hon den gamla Sofie började tjuvröka, dricka alldeles för mycket på helgerna, blev alldeles för uppkäftig mot både föräldrar och lärare, tappade intresset helt för skolan och tyckte det var mycket roligare att slappa på en soffa med kompisar och tyckte att alla var dumma i huvudet som försökte tvinga henne på lektioner så betygen dalade. Hon blev galet förälskad i varenda kille hon träffade och fick hjärtat krossat många gånger. Hon hade så dålig självkänsla så att hon gick på andra människor med elaka kommentarer och fick själv taskiga kommentarer om hennes "bimbo och barbie utseende" och hennes smala kropp vilket gjorde att självförtroendet sjönk till lägsta möjliga nivå. Hon såg ingen framtid alls och förstod igentligen inte varför hon levde...

Men någonstans på vägen så började hon hitta tillbaka till livet. Hon kom in på en gymnasielinje och slapp iv som det var tänkt att hon skulle gå och hon fick upp intresset för skolan igen. Såklart så fortsatte jag med en massa bus men jag började att se lite ljusare på framtiden. Min mamma var den som hela tiden stod bredvid mig och jag kunde inte se det då men hon gjorde verkligen allt för mig och jag förstår inte hur hon orkade. Jag är henne evigt tacksam för det.
Livet började klaffa när jag efter ett antal dåliga förhållanden äntligen träffade Micke. Jag var fortfarande en bortskämd snorunge ärligt talat när jag träffade honom och nu i efterhand så förstår jag inte hur han stod ut med mig där i början men han såg väl något i mig, något som jag själv har plockat fram nu. Varje dag så inspirerar han mig till att bli en bättre person. Jag gick ut gymnasiet med hysade betyg och mer poäng än vad jag behövde. Jag och Micke byggde upp ett förhållande både med medgånger och motgångar, motgångar som så sagt hjälpte oss att förstå hur mycket vi älskar varandra och betyder för varandra. Idag lever jag efter principer och värderingar som helt går emot mitt tidigare liv, jag har gått från att inte se någon framtid alls till att helt plötsligt ha världens ljusaste framtid för mig med mycket drömmar, hopp och planer! Min självkänsla är på topp och trots att mitt jobb inte har hög status och jag tjänar sjukt mycket pengar så är jag väldigt tillfreds med mitt liv som det är.

Jag fick en kommentar häromdagen där personen frågade om jag verkligen är så lycklig som jag utger mig för att vara och det finns säkert fler som tänker så. Jag behöver inte försvara mig men som jag svarade så är alla mina känslor och tankar som jag skriver här 100 % äkta. När man har legat där längst nere på djupet och bara sett negativa saker med att leva och man sedan plötsligt befinner sig över ytan igen så kan jag lova er att man uppskattar dem små sakerna i livet. Jag har kämpat som bara den och jag lever nu ett liv som jag inte trodde var möjligt. Allt som betyder något för mig är kärlek och så länge jag kan ge och få det så är jag världens lyckligaste!
 
Jag har inga bilder i datan från "buffalotiden", man kanske skulle skaffat sig en scanner?! Men på dem här är jag fortfarande en liten tonåring.