Idag är jag och Alex lediga och tur är väl det för han vaknade upp med en dunderförkylning!
Fick tyvärr ställa in våra planer för dagen och bara ta det lugnt hemma istället.
Det har märkts att han inte är riktigt kry då det har varit konstant gnäll sedan vi vaknade...
Vid frukosten kastades mackan i golvet flera gånger med flit och sedan säger han med inlevelse OOOJ och tittar på mig... ibland kan jag inte låta bli att skratta trots att jag borde;)
Efter många om och med åt han dock lite macka med villkoret från honom att han skulle sitta i mitt knä och äta den.
Det är verkligen inte alltid lätt att vara mamma, speciellt inte när man gör allt för att få honom att le och må bra och inget ändå passar... men det är väl inte meningen att livets största uppgift ska vara lätt heller!
Det är bara att härda ut vid sådana här tillfällen för man vet att man får det 1000 gånger om i glädje när han är sig själv igen=)
Jag har börjat fundera mycket med på att man måste lära barnen att det faktiskt kan vara OK att vara ledsen ibland, allt är inte alltid toppen i livet. Men vi känner verkligen att Alex är så pass trygg med oss att han visar alla sina känslor utan problem på gott och ont.
Vi ska alltid finnas där för honom i medgång och i motgång, lilla hjärtat.

Nu sover han iallafall och mina öron får vila;) Han verkade så lättad när jag bad han hämta napp och snutte så han kunde vila, jag borde med passa på att kanske slumra till en stund, känns att det behövs idag.
Nästa gång vi hörs är jag förhoppningsvis piggare och gladare.