De senaste dagarna har jag varit "ensamstående", aldrig under våra 6,5 år har jag och Micke varit ifrån varandra så länge som nu, 4 hela dagar!!!
Han har varit i England och sett favoritlaget Man. United vinna ännu en match men nu är han äntligen äntligen på väg hem till mig så det ända jag gör nu är att vänta, sakna och vänta.
Men det har inte varit så farligt att vara ifrån varandra som jag trodde först, det är ju faktiskt viktigt att få göra saker på egen hand och det där fotbollsintresset delar vi inte, ungefär samma som att han inte är så intresserad att följa med på alla mina shoppingturer;)
Vi är ett gift hopplöst förälskat par men fortfarande 2 unika personer.
Snart åker vi ju utomlands tillsammans med och sen ser det ut som att det blir en kort utlandsresa för mig utan man och barn senare i sommar *hoppas*.
Jag har njutit av dessa 4 dagar själv med Alex som har en tendens att vara en riktig pappagris annars, nu är det ju bara MAMMA som gällt när han inte haft något annat val och vi har haft så mycket mysiga stunder tillsammans och det känns som att det starka bandet mellan oss har vuxit ytterligare (om möjligt).
Om mindre än en månad så blir min fantastiska son 2 år, tiden går för snabbt och jag blir så känslig av att bara tänka på det.
Jag älskar att se han utvecklas och bli stor men jag tycker ofta att det går FÖR snabbt, det enda jag kan trösta mig med är att jag vet att jag är bra på att njuta av allt och ta tillvara på alla fina stunder för att stoppa dem som minnen i hjärtat.
Att få se Alexander växa upp är nog ändå den vackraste gåvan jag kan få i mitt liv.
Rätt som det är så kommer han att stå där som en finnig tonåring och vilja flytta hemifrån och jag kommer fortfarande att undra vad som hände med vår lilla bebis?!

Älsklingen på väg till förskolan imorse.


Förresten min rygg känns liiiite bättre ikväll, kanske kan bero på värktabletter men jag hoppas att det är försvunnet tills imorgon och att det inte är något allvarligt.
Som tur är har jag haft sällskap här ikväll som hjälpt till lite med disk efter middagen och Alex in och ut ur bilen, en trevlig, välbehövlig kväll med en vän♥
Jag är så tacksam för vänner och framförallt min familj (mamma, pappa, johanna) som gjort att jag inte känt mig ensam ett dugg dessa dagar.
Jag älskar er.
Nej nu ska jag fortsätta i min bok, lite glass till skadar nog inte heller;)