År att minnas♥
2006 är helt klart ett av de mest viktiga åren av mitt liv och som alltid kommer att ligga mig varmt om hjärtat.
Det var året då jag och Micke gjorde våra 2 första utlandsresor tillsammans, det var året då vi tillsammans valde att helhjärtat satsta på varandra och den fina framtiden som vi visste väntade oss efter att ha varit ett par sen i slutet av 2002 och ja i stort sett varit sambos lika länge hihi, de första åren gick mycket upp och ner men vi visste alltid inom oss att vi var rätt för varandra, jag blev så fint påmind om detta häromdagen då jag hittade massor av kärleksbrev från våra första år tillsammans, jag är lite förundrad över att vi ändå alltid höll ihop, jag var bara 18 när vi träffades och satte inte alltid oss och vårt förhållande som främsta prioitet, tur att han stod ut med mig vissa gånger;) Även jag växte ju upp och mognade en aning!
2006 la vi gammalt groll bakom oss, förlovade oss, vi köpte vårt hus och ett litet hallon började växa i min mage♥
2007 kom ju till att bli ännu ett fantastiskt år för oss, 2 av våra lyckligaste dagar inträffade ju då. Vår sons födelsedag och vår bröllopsdag. Bara för att nämna de STÖRSTA!
2008 flög ju på utav bara farten och det känns som att vi verkligen valt rätt vägar i livet. Alexander började på förskolan och vi började jobba igen som vanligt och vardagen har blivit helt ny om man jämför hur det var innan vi blev föräldrar. Planering och rutiner har fått en helt ny innebörd.
Det är inget lätt jobb att vara förälder, alltid någon annan än en själv som sätts först, livet förändras drastiskt och jag är så glad över att vi tillsammans tog detta beslutet för att vi verkligen visste inom oss att vi var redo och det var vår högsta önskan och framförallt för att vi hade en stadig grund att stå på och kände fullständig trygghet med varandra och vårt liv tillsammans.
Men jag håller fast vid att det även är det mest fantastiska som jag fått uppleva, att få bli Mamma till vår fina Alexander
2009 har blivit ännu ett år som jag alltid kommer minnas med glädje, detta året påminner så mycket om 2006 med några av det största händelserna vi någonsin kommer få uppleva.
En längtan efter ett syskon till Alexander blev till verklighet då vi fick positivt på graviditetstestet i slutet på Maj, bara någon dag innan vi åkte till Turkiet och Alexander fick uppleva sin andra utlandssemester, en superhärlig resa!
Sommaren kom och bjöd på så många fina dagar och ännu en semester tillsammans men på Sveriges västkust tillsammans med bästisar en vecka, när jag kom tillbaka från semestern så började även mitt nya jobb som arbetsledare, jag var så glad innan i år när jag blev tillfrågat om detta och såg det som en bra chans att få lära mig mer och utvecklas mer inom mitt yrke och det har jag ju redan fått göra.
Och just det Budapestresan ska vi inte glömma bort heller, underbara dagar med Mamma och syster.
Detta är ju sånt som redan står nedskrivet i bloggen men jag tycker att det hänt andra väldigt stora saker för oss med som jag valt att hålla utanför här.
I takt med saker och ting som skett detta året så har jag nämligen fått mig en stor tankeställare när det kommer till bloggen, det har blivit betydligt färre och mindre privata inlägg här och i den takten vet jag helt klart att det kommer att fortsätta.
Tex den dagen vi fick veta att vi väntade barn igen så var jag väldigt klar om att det var en sak som jag ville berätta öga mot öga till alla som står oss nära och inget dem ska behöva läsa sig till.
Dessa fina fina människor som jag har runt mig som jag vet ställer upp för oss till 100 procent och som jag kan vända mig till om jag är ledsen för något är ju oxå dem som jag vill dela glädje med i första hand så som dem gör med mig!
Det har ju oxå fått mig att fundera på över vilka personer som verkligen är viktiga för mig i mitt liv.
Ibland har jag fått attityden från "bekanta" att mig behöver man ju inte höra av sig till för "jag läser ju ändå om allt som händer i ditt liv och vet hur du mår genom din blogg"
FEL! Jag ÄR inte min blogg, däremot så är den en liten liten del av mig, de minuter jag ibland lägger här om dagen kan omöjligt skildra hela mitt liv, tankar och känslor!
Från andra har det varit väldigt uppenbart när man enbart hör av sig för att man vill veta mer om något jag nämt här i bloggen, annars passar det inte;) Men ja det är ju säkert av ren omtanke (och nyfikenhet såklart).
Den senaste tiden har jag ibland blivit väldigt fundersam och ibland rädd över hur vissa "anonyma" beter sig, tycker ha sig en väldigt stor rätt att jag ska förklara saker och ting och skriver kommentarer om varför jag inte skriver om allt här, dessa godkänner jag inte ens för jag har inte ansett att det är ett disskusionsämne här just nu.
Trist att folk inte kan nöja sig med "det lilla" och jämt måste ha mer, det gör att man tröttnar.
Usch nu låter jag bitter haha, vill bara få ur mig en del tankar och förklara hur jag känner just nu.
Men om ni orkat läsa så här långt så ville jag framförallt passa på och säga TACK till alla er som följt mig under alla år (var tar tiden vägen) och till den lilla del av er om lämnar spår efter er med ofta tänkvärda, omtänksamma och fina kommentarer som verkligen har inspirerat mig och gjort mig GLAD vid många tillfällen, ni är underbara♥
Inte alltid har jag haft tid att svara på allt men har försökt så gott jag kan men prioiterat att blogga om tiden varit knapp (som den lätt kan bli med mycket annat på gång i livet).
2010 kommer att bli ännu ett fint år är jag säker på och det ser jag verkligen fram emot
♥Det är ju då som vi 3 ska bli 4♥
Det är verkligen nu som vi sätter grunden för hur resten av våra liv kommer att se ut och jag älskar det och jag älskar er min fina familj.
Härlig läsning, man blir glad när man läser det och hoppas det ska gå bra för mig och min sötnos också trost våran motgång.
Härlig bild och fortsätt bara vara du och skriv och gör som du vill med bloggen. Ha det bra, kram.
Jenny med Kelly
Att du kan beskriva och förklara allt så fint Sofie! Jag fick en tår i ögat minsann ;)! TACK för att vi får följa dig och att vi får en liten inblick i ert fina liv! Du inspirerar mej och har smittat av dig så mycket possitivt på mej så du anar inte! TACK <3! KRAMIS (hoppas på en fikadejt snart, hihi)
Anna
Det var jättefint skrivet utav dig och jag önskar dig all lycka med allt =)
Emma
Vilket fint och tänkvärt inlägg! Personer som sorgligt nog tror att du ÄR din blogg är sådana som tror att alla tv-serier är på riktigt och tar personligt vid sig om en film inte får en uppföljare..=)
jessica
Jätte bra skrivet verkligen, blir så inspirerad av dig, känner igen mig lite i dig också, ja å min sambo träffades 2003 då ja bara va 16 år, å nu 6 år senare har vi de bättre än nånsin, men dom första åren va upp och ner, ja la inte heller vårat förhållande i första hand å de va mycket som hände, vi har även färlorat ett barn men vi är starkare än någonsin nu, å ja kan verkligen inte önska mig mer än att vi ska få ett kärleks barn någon gång i framtiden när vi är redo:) du är en riktig inspirations källa,glöm inte de:)
Anna
Mycket fint & härligt inlägg Sofie! Jag har sedan du startade din blogg haft dig inlagd i mina favoriter på datorn och följt dig här så fort tid funnits. Det har varit en ära att få inblick i ert liv och på ett vis fått följa söta Alex. :)
Du är en människa med mycket bra värderingar och din godhet lyser verkligen igenom. Tack för att du förgyllt dagarna lite extra ibland med fina bilder och kloka ord.
Har säkert sagt detta innan till dig men det tåls att säga igen: När jag läst bloggen och sett dig och alex på stan så har jag haft ett leende på läpparna och tänkt att de som har Sofie som vän är lyckligt lottade. Att jag grundar det på din blogg som bara är en bråkdel av dig visar ju dig vilka bra signaler du sänder ut :)
Önskar er all lycka med lill*n och era kommande projekt ;) Finns inget tvivel hos mig att ni kommer fortsätta sprida glädje hos personer runt er!
Kram på dig!
emily
Oj så fint skrivet! Det finns så många för och nackdelar med att skriva på det här viset.Funderingar om Vilka som läser framför allt! Nu har jag aldrig haft sådär väldigt många läsare, men att inte ha full kontroll, till vem man egentligen öppnar sin vardag, sitt liv för, är en ständig tanke. Därför valde jag att lösenskydda min blogg när jag blev mamma.
Som jag skrivit tidigare till dig sofie, började jag att läsa din blogg när du väntade er son. Och det har blivit rena rutinen att fortsätta läsa om er vardag sedan dess. Konstigt att man fascineras av att läsa om andras liv, men jag inser ju såklart att det är mycket som jag som läsare missar. Framförallt eftersom att jag inte känner dig. Det blir lite som att läsa en bok. Man får en bild av hur rollfigurerna är och ser ut, men när filmen väl släpps, så är det inte alls så som man föreställt sig:) Jag hoppas du håller denna blogg på den nivå som känns rätt för DIG, och så länge du får ut något av att skriva öppet, så hoppas jag att du fortsätter! Och det går ju alltid att lösenskydda! förlåt att detta blev lite långt, kände bara att jag var tvungen att skriva detta! kram emily
Danni
Tycker din blogg är fin. Och förstår att du inte vill skriva om allt som händer hos er. Det gör inte jag heller. Det är skrämmande ibland när man tänker på hur många som läser ens blogg och som man inte känner.
Bry dig inte om "Anonyma kommentarer", sådana har vi tyvärr allihopa.
Ha det så bra!
Sarah
Du skriver så fint, Sofie! :)
Vilka härliga år du beskrev. Och kommande lär bli minst lika fint :)
Hoppas ni får en riktigt fin söndagskväll!
Maria
Så fint skrivit om ERA år ihop! :o) Man ska känna sig lyckligt lottad när man har en fin familj o underbara vänner omkring sig. Å det förstår man verkligen att du har!! :o)
Va gäller alla trista anonyma kommentarer: så fegt att inte kunna stå för sina kommentarer! Förstår inte att man kan finna sån njutning i att "klanka" ner på andra o till på köpet folk man inte känner ens...
Men Sofie: bry dig inte om dessa tråkmånsar! Jag, och många med mig, tycker om att läsa din blogg!! :o) Fortsätt att vara den du är!
Sänder en stor kram till dig. Inte kul att ha så ont, stackaren.
Ha en skön söndagkväll!
Kram Maria m fam.
Maria
Det är något märkligt att ha följt ditt liv i 3 år, och att man nästan ser dig som en vän (om du förstår hur jag menar), en vän man tittar in till och glädjs med, en vän man kan skriva sina tankar till. På något sätt känns det orättvist att jag vet så mkt om dig och du så lite om mig, som sitter på andra änden och läser din blogg. Jag har tidigare år varit dålig på att kommentera, men efter att ha läst din blogg så länge, och läst alla dina kloka ord (som ofta träffar mig rakt i hjärtat), så känner jag att du förtjänar mer än att jag bara läser och inte skriver hur mycket just dina ord betyder för mig!
frida
vet att jag inte kommenterar din blogg så ofta som jag kanske borde =) men vill bara säga att du verkar så klok och godhjärtad! stå på dig och strunta i alla "anonyma" elaka kommentarer, de är bara avundsjuka! kram på dig
Liza
Ibland är livet bra underbart! Du skriver så fint om er relation och familj och ert lilla liv! Tror faktiskt att många glömmer att det folk bloggar om bara är delar ur vardagen och då blir nog lite fel. Du skriver väldigt fint och glatt om livet för att du just valt att skriva om den biten. Hade folk tänkt lite längre när de läser så skulle dom nog fatta att ni oxå möter vardagsproblem, precis som alla andra. Gillar man inte det du bloggar om kan man ju strunta i å läsa.
Kolla igenom fliken hem/inredning...du är som en liten UNG bullmamma så som du pysslar å har dig!Kram
Lina
Hej! Känner inte dig, men läser din blogg ofta. Är tyvärr väldigt dålig på att kommentera och det får jag väl skämmas för =) Tycker jättemycket om att läsa om dig och din fina familj. Det är härligt att se någon som verkligen kan fånga dagen och ofta ser mycket positivt på saker och ting. Och så måste jag säga att det är så spännande att få följa liten i magen. Barn är verkligen ett mirakel och helt underbara! Tack för en jättemysig blogg. Kram Lina
Helena
TACK för att jag får följa din vardag och ditt lyckliga och otroligt positiva liv! Du är verkligen ett litet ljus i vardagen och det är alltid lika roligt att kika in här på din blogg! Jag hoppas att du håller blogg-gnistan uppe och att jag får fortsätta "känna" dig! :) KRAMAR
Din blogg är ljuvlig. Känns så äkta och fylld med kärlek. Hoppas du orkar skriva ett tag till . Ska bli så spännand att få träffa er nya lilla familje medlem. Tänk på att alla som skriver negativt är bara avundsjuka. Skriv för oss som inspireras av dig och ditt liv. Att du skriver personligt är något väldigt possitivt med din blogg. Tänk vad det gör för andra, lovar att det ger många styrka och hopp.
Har aldrig heller kommenterat förr, men följer er dagligen.
Kämpa på!
// Amanda
sandra
Jättefint inlägg!! Det stämmer det du skriver att bloggen är en sådan liten del av en.. Jag skriver väligt personligt om vardagen men lämnar stor bit utanför som jag inte skriver om så bloggen speglar verkligen inte en hel person! Tror många glömmer det.. Måste säga att det är väldigt roligt att följa er och jag förstår absolut att du väljer att inte skriva om allt :) Kramis!
Pernilla
Den anonymma kommentaren var från mig, glömde skriva i mitt namn...
Liinda med theo
Vill bara skriva att jag håller med frida och maria som skrivit här ovan!
Din blogg gör mig till en gladare människa och en mera godhjärtad medmänniska! Dela med dig av det du själv vill och ödsla ingen energi på anonyma människor (eller oanonyma) som bara är negativa eller vill såra! du är värd mer än så! skaka av det!! all fortsatt lycka till dig!
Linda
Måsbarnet
Vad fina kommentarer du har fått, de sätter ord på mycket av det jag själv tycker om din blogg och dina fina texter och foton.
Fotot här över är underbart, det säger så mycket.
<3
Isabel
Har läst din blogg länge nu och den är en av mina favoriter!! Det är så kul att följa dig och din lilla familj som snart blir lite större=). Du har verkligen hittat helt rätt i livet och så tidigt, vilken lycka!!! Ha d bäst!! Kram
Julia
Jättefint skrivet Sofie! Jag förstår dig i det du skriver. Somliga väljer att lägga upp hela sitt privatliv på en blogg och det är ju upp till dem, men vi som inte vill det får höra att man skriver opersonligt, det är för mycket text, dåligt med bilder, handlar bara om vardagen... och så vidare.
Man skriver ju en blogg för ens egen skull. För att ventilera och skingra tankar (vardagen) och samtidigt ha ett ställe där lite minnen skrivs ner.
Din blogg är fantastisk! Kram på dig
*Sofie*
Tittar in lite snabbt för att godkänna era kommentarer, blir nästan lite generad över allt fint ni skriver och känslig som man är som gravid lite tårögd hihi, TACK snälla fina ni
Önskar er alla en superbra Måndag och start på veckan!!!!!!!!!!!!!!!!!
KRAMAR!
Louize
gud så fint du skriver ... jag fick tårar i ögonen, så underbart att läsa . Du är en sån stark och fin människa .Hoppas allt är bra med er alla KRAMAR
sofie
Sofie!
Jag läste hela vägen och jag hade en massa saker att säga men när jag läste det sista du skrev: "Det är verkligen nu som vi sätter grunden för hur resten av våra liv kommer att se ut och jag älskar det och jag älskar er min fina familj.
"Så fick jag mig själv en sån tankeställare att jag började gråta en skvätta. Blev så berörd av ditt inlägg. Du är bra!
Kramar
Hanna Runesdotter
Vilket härligt inlägg. :) Jag väntar för övrigt också andra barnet till februari. Spännande tider nu.
Kristin
Jätte fint skrivet, fastnade helt i text. Mvh Kristin
Jenny
Vilka fina ord folk skriver till dig, och jag kan inte annat än hålla med varenda en av dem, har följt din blogg under tre årstid och även om jag inte är aktiv på att kommentera så läser jag ! Du verkar vara en fantastisk människa Sofie.
Kramar
Hanna
De e rätt, skriv bara det du själv vill, det är bara dom som inte har ett eget liv som tvunget måste veta allt om andra. Jag tycker din blogg är bra, brukar titta in här lite då och då! Ha de gutt! // Hanna
Sophia
Tycker d e trevlig att kolla din blogg ibland. Du har bra tips o idéer för småbarnsföräldrar, recept på mat som kan inspirera och så skriver du positivt. Tragiskt d där me att folk tror att de känner dig dock... Haha. Blogg on!
Dalin
håller med alla andra här :) Man blir glad när man läser din blogg:) och så får jag faktiskt lite extra ork att göra saker när jag läser allt du gör, hur kul ni verkar ha det. så fortsätt definitivt så som du gör, du verkar ju inspirera en himla massa fler en mig :)
miian
hej söta fina du!
Vilket fint/bra inlägg,skönt att ha bloggen som en samlingsplats för alla minnen,att kunna gå tillbaka och läsa.
Dock samlar man de bästa/sämsta/finaste/fulaste/gladaste/tråkigaste minnena i sin egen kropp,blir bäst så.
Läste om dina anonyma kommentarer du fått,att det kan vara så roligt och tillfredställande att klanka ner på någon annan men framförallt så undrar man vad som är "tillåtet"
Är man pigg och glad och full av ork,ja nej men då får man INTE skriva om det,inte visa sig ute i stadens affärer och dyl-då är det soffan som gäller,helst med täcket över huvudet så ingen kan se ens leende och livslust.
Är man sen ledsen,har ont,tycker synd om sig själv (som man faktiskt får göra) nej fytusan då måste man kliva ur mysbrallorna,klä på sig det stora fina leendet och göra vid sig,för att bege sig ut och visa upp för världens folk att man minsann är såå hurtig och en riktig kämpe som klarar av att göra saker trots smärta osv,för nåde den som ligger hemma och har ont och råkar näma det.
;)
Kram
Ida
Hej Sofie! Jag har följt din blogg sedan din första graviditet och jag måste säga att du känns väldigt äkta och härligt samt att det är alltid lika mysigt att gå in här! Önskar dig lycka till med graviditeten:) Alexander är också en riktig sötnos! Kram
Rebecca
Så fint skrivit av dig. Många fina minnen ni har och fler får ni :) Jag förstår inte varför de anonyma kommentarerna ens ska behöva komma. Om man inte tycker om en blogg så behöver man ju inte läsa den heller. Sköt om dig och ha en bra dag. Kram Rebecca
S
Jag finner bara ett ord Sofie, LYCKA !
Madeleine
Kul att ta del av ;-) Önskar er en FAB kväll!! ♥
Janina - gravid som 16 åring, nu 18
Gud va fint skrivet! :)
Sofie
Hejhej!!
Tänker på dig!!
Kram!
Lisette
Jag bli tårögd när jag läser detta inlägget. Vilket fint liv ni lever, jag avundas dig bara lite :). Jag och min sambo är förlovade, husägare och firar 3 år idag. Vi har en bit kvar innan vår resa kan jämföras med er. Jag önskar er all lycka! Jag ser framemot den dagen då min lycka kan mätas med din. Kramar Lisette
MalinL
Hej Sofie! Var har du tatuerat dig? Kram Malin
*Sofie*
MalinL: Nu vet jag inte riktigt vad du menar men om du menar var på kroppen så har jag en på ryggen och en på smalbenet och om du undrar var jag gjort dem så är det på Built to Last här i Kristianstad!
MalinL
Oj! vad fel det kan bli :-) jag menar ju vilken studio du har gjort det på hihihihi.....:-) Trevlig Helg!
