Sorry att jag höll er på halster, vet att många var nyfikna igår men efter att vi ätit middag hemma hos oss så åkte Micke iväg på fotboll och jag nattade Alexander... och jag somnade själv ett tag hehe, sen var det bara dags att bege sig till jobbet men nu är jag hemma igen efter nattpasset.

Natten till måndagen var som sagt inte rolig, jag fick inte många timmars sömn pga alla tankar som snurrade i mitt huvud, timmarna på förmiddagen innan det var dags att åka in till sjukhuset var jag så nervös att jag trodde att jag skulle svimma hemma flera gånger, obehaglig känsla, jag brukar inte vara känna så ofta men när det gäller så viktiga saker som ens barn så...
På sjukhuset blev vi inte inkallade i tid och jag stressade upp mig totalt att det blivit något missförstånd med tiden osv, Micke var en klippa och försökte hålla mig lugn iallafall och efter en kvart tog barnmorskan emot oss, äntligen!!!
Det första vi fick se var det fina hjärtat slå, redan då släppte nästan alla mina spänningar och sen gick vi igenom och kollade på vårt fina lilla hallon där inne i magen, som jag redan märkt vart det en riktig vilding som knappt var stilla en sekund och försvann ofta från "kameran", jag gissar på en busunge "ala Alex" till i vår familj hihi.
Vi fick iallafall en liten uppvisning från vår baby som sög på tummen, kliade sig på näsan med foten, lekte tittut och gjorde kullerbyttor *Sötnöt*
Och allt verkade stå helt rätt till där inne, små lyckotårar kunde inte hålla sig borta från min del och det var verkligen en fin stund när jag fick se allt detta så verkligt som jag känt i min mage ett tag nu samtidigt som Mannen i mitt liv satt och höll hårt i min hand under hela tiden och hela han strålade av stolthet♥
Tänk att vi 3 är på god väg att bli 4 i familjen!

Vår uträkning sen innan stämde rätt bra, blev framflyttad 3 dagar så nu är det den 4 februari som är nytt BF datum.
Apropå räkning så mäter dem ju olika kroppsdelar på bebisen och ena foten där inne var just nu 2,5 cm det är ju helt galet med tanke på att för bara ca 3 månader sen var hela hallonet så liten!! (Babyn är ca 18 cm lång just nu)

När det gällde könet så sa vi direkt att om det fanns möjlighet för barnmorskan att se det så fick hon gärna berätta vad hon såg och hon var så gullig och snäll och verkade ta sig extra tid för att titta efter till oss men denna babyn ville INTE visa lika tydligt som Alex gjorde och därmed kunde barnmorskan inte säga något säkert svar.
Det kan lätt bli så att små pojkar misstas för flickor då dem gömmer sin snopp och att flickor kan misstas för pojkar om dem är extra svullna.
Men vi fick ju våra aningar efter vad vi såg och hörde hihi och det håller jag utanför bloggen. Tids nog så får vi ju veta om vi har rätt och tills dess får alla fortsätta att vara nyfikna;)
Jag tänker iallafall fortsätta med inställningen att chansen är lika stor att det blir en flicka som pojke (även om jag tror mer på det ena) för att inte bli för chockad sen om det skulla visa sig att vi har fel.
Och helt ärligt så kan jag säga att när vi gick från sjukhuset sen så kände jag mig inte ett dugg besviken för att vi inte fick reda på det, hade ju inte räknat med det. För det enda viktiga och det som fyllde hela mitt hjärta var att vårt hallon verkade vara en frisk och pigg liten baby♥

Det enda som inte såg bra ut var inte helt oväntat (var samma sak med Alexander i magen) att moderkakan låg för långt ner, för "utgången" eller vad man ska säga så om den inte flyttar sig uppåt så blir det kejsarsnitt men det tror jag inte för förra gången flyttade den sig fint i takt med att allt växte och jag gissar att den gör så även denna gången, vi fick tid för ett nytt UL (tur i oturen hihi) 2 månader innan BF för att se hur det ligger till då, håll tummarna att allt går vägen=)