Ja snart är jag det iallafall. Imorgon är det 3 år sen som jag fick vara med om den häftigaste upplevelsen någonsin, min första förlossning och upp på bröstet kom en stor, blå bebis, som tittade på mig med sina stora fina ögon, världens vackraste lilla varelse och vi var äntligen Mamma och Pappa, jag och min älskade Micke, en liten familj som vi längtat efter!
I 3 år har vi alltså fått uppleva för mig livets mirakel.
Det är tufft att vara förälder, man kan inte längre sätta sig själv främst utan hela livet tar en vändning, allt kretsar kring barnets behov och att hitta nya rutiner och vanor för att få vardagen att gå ihop men jag tycker att vi klarar det riktigt bra, såklart många trötta dagar efter lite sömn men vi trodde inget annat.

Skulle jag beskriva mig som Mamma med ett ord så skulle det bli en STOLT Mamma för herregud vad det finns mycket att bli stolt över när man har barn, saker som man aldrig trodde innan.
Det kan göra ens dag att se lite kiss i en potta, att få höra ett nytt ord, när han klarar något själv själv osv osv.
Min Alexander har gjort mig stolt och glad oräknliga gånger  under sina 3 år och även fått mig att inse vad som är viktigt och mindre viktigt i livet.

Ju större han blir desto mer vilja och envishet med såklart, ren och skär trots får vi smaka på då och då här hemma speciellt när han är trött, då gör han gärna allt som han inte får, jag är noga med att välja mina strider.
Att sätta tydliga gränser är superviktigt men samtidigt vill jag inte vara en Mamma som bara säger Nej och tjatar hela tiden, då lägger jag hellre energi på att förstärka och berömma allt BRA han gör!
För ett tag sedan var vi på utvecklingssamta på förskolan, vi pratade om att han ibland sen jag blev Mammaledig blir ledsen vid lämning men annars så fick vi bara höra positiva saker, på förskolan finns inget trots eller problem där är han alltid glad, snäll, frammåt och det var med gråten i halsen jag vi gick därifrån efter allt fint vi fått höra om honom!

Skulle jag beskriva min största son med ett ord så skulle det vara Kärleksfull, det är viktigt för honom med massor av pussar och kramar varje dag, "Hejdå pussåkram" "Gomojjon pussåkram" "Godnatt pussåkram" osv hihi. han är med väldigt noga att ofta berätta för oss i familjen (även Maximilian och Billy) och även för andra i hans närhet att han tycker om oss mycket och älskar oss.
Mitt hjärta tar ett skutt varje gång och jag tröttnar aldrig på att höra det.
Jag hoppas att han kanske har fått det lite ifrån oss då vi är noga med att visa känslor här hemma, bra som dåliga!

Alexanders "intressen" är att sjunga och dansa, mycket och ofta, det är Astrid Lindgren och Mora träsk som gäller men även favorit just nu "Gimmi lav, gimmi lav, wohoo mänboy mänboy ju kän kal mi mänboy"
Han blir kanske en liten flickidol;)
Och förutom att leka och busa så är såklart det roligaste han vet att göra allt som Pappa gör, MiniMicke kallar jag han för ibland då han ÄLSKAR att göra "grabbiga grejer" med honom, klippa gräset, måla, snickra, tvätta bilen, lasta ved osv. Världens bästa lilla hjälpreda.
Såklart gillar han att göra saker med mig med som att baka och vattna blommor haha.

Andra ord som beskriver honom är humor, han älskar att skratta och framförallt att få oss att skratta (från sin Pappa såklart haha), ordning och reda (väldigt noga med att saker och ting ska vara på sin plats och rutiner), pratglad (nu finns det nog inget han inte kan säga, herregud vad han pratar och pratar, vi undrar ofta om han kan vara tyst mer än 1 minut;)
Hmm jag kan själv prata i oändlighet om honom, min skatt!

För övrigt så känns han verkligen som en "stor kille" nu, speciellt sen han blev Storebror!
Han blev blöjfri om dagarna när han var 2 år och 4 månader (dock vill han ha den ibland när han ska göra nummer 2 och det får han såklart ha då vi aldrig velat stressa fram något av honom).
Sen Maximilian föddes har han även slutat med blöja på natten och det har gått utmärkt, han har slutat med välling (jag är väl ingen bebis längre sa han och vägrade dricka hihi) och nu sist för 2 veckor sen så slängde han nappen, ja alla små framsteg bli man stolt över som sagt!

Oj nu blev detta långt men jag vet att jag kommer att tacka mig själv så småningom för att jag dokumenterar, tiden går så snabbt och framförallt så GLÖMMER man snabbt!
Vi tittade tillbaka på filmer för 1 år sen och redan nu hade jag glömt så söta ord han sa på sitt eget vis, dem utvecklas i en rasande fort våra små liv.
Om ytterligare 3 år så börjar han skolan, hjälp!


Älskar dig så otroligt mycket min fina son och världens bästa Storebror♥
TACK för att jag får vara din Mamma!